Translate

måndag 28 september 2015

Dumpa bagaget

Tänkvärd föreläsning med Anders Magnusson.
Han vände och vred på yttre och inre hinder som står i vägen för våra mål.
Skapa det liv du vill - Dumpa bagaget!
Genom att lära dig hur du kan försonas med dig själv och dina erfarenheter blir du fri att skapa det liv du vill.
Han ställde frågan:
- Hur många av er har någon gång inte haft lust att borsta tänderna på kvällen?
Många.
- Hur många av er borstade tänderna i alla fall?
Många.
- Mådde ni sämre av det efteråt, när ni kände den fräscha mintsmaken i munnen?
Skratt.

Konsten att förlåta ... 
... försonas med sig själv 

Anders Magnusson är elitidrottaren som fastande i missbruk och kriminalitet, en mörk tid som ledde till 6,5 års fängelse för grovt rån, där Anders i media kallades för Gorbyrånaren.
För att vända sitt liv blev han civilekonom vid Handelshögskolan, men det var först när Anders år 1998 blev nykter och drogfri som förändringen skedde.
Sedan dess har Anders vigt sitt liv åt egen personlig utveckling och att hjälpa andra.

lördag 26 september 2015

Momo- eller kampen om tiden

Tidstjuvar

"Gråherrarna" står där på scenen.
Det kryper av obehag i kroppen på mig. 
Cigarrökande herrar med onda ögon.

Samma obehagliga känsla som jag fick när jag läste om dem i boken: 
Momo - eller kampen om tiden, skriven av författaren Michael Ende.

Tidstjuvarna som kommer och pressar in mer än vad dygnets 24 timmar förmår att ta in.
Högaktuellt, pulsen ökar, men vem är dessa tidstjuvar egentligen?

Momo, en liten flicka som ingen vet vem hon är eller var hon kommer ifrån bär sina ägodelar i ett litet rött skynke. 
Ägodelar som hon inte klamrar sig fast vid. 
Inget hon behöver skydda med höga murar.

Ägodelen och skatten Momo verkligen bär på, vill den onde förgöra och den gode skydda, är hon själv.
Hon har nämligen förmågan att kunna lyssna.
En förmåga hon själv varken ser eller förstår.

Det som händer är att när hon lyssnar försvinner människornas problem, vilket gör att många söker sig till henne och amfiteatern där hon bor. Det blir samlingsplatsen för musik, glädje och samtal. 
Någon undrar:
- Vad säger du egentligen Momo?
- Jag vet inte riktigt. När de kommer så pratar de, och pratar och pratar. Och jag lyssnar och lyssnar och lyssnar. Och när de går tycker de att jag har sagt något klokt. 

Något så enkelt som, att dela tiden med någon, ta tillfället att uttrycka sin kärlek till någon, genom att finnas, vara där.
Och, när du gör detta, riktat till någon, så blir ju inte någon, bara någon, vem som helst ...




fredag 25 september 2015

Skolverket på turné

Nu har turnén börjat för rektorskonferenserna som handlar om nyanlända elevers lärande. Under hösten kommer vi, Skolverket, där jag med flera ingår ha konferenser och dialogmöten om bedömningen av nyanlända elevers kunskaper och planering av deras fortsatta skolgång.

Starten blev i Stockholm och Umeå och i nästa vecka far vi upp till Sundsvall.
På Twitter (#nyan) kan man bl.a. läsa:

"Tack för en lärorik konferens"
"En bra dag med värdefullt innehåll och ett genomtänkt upplägg. En timme efter lunch och alla lika alerta som vid start."
"Framtidsdrömmar växer i en tillåtande miljö, sagt på skolverkets konferens."


Det är åtta konferenser inbokade på sex olika orter i landet. Parallellt med detta kommer vi också att delta i höstens 24 dialogmöten där deltagarna aktivt får diskutera kartläggningsmaterialet med andra rektorer, lärare och experter från lärosäten. 
  • Stockholm: 22 september
  • Umeå: 23 september
  • Stockholm 29 september
  • Sundsvall: 30 september
  • Göteborg: 7 oktober
  • Göteborg 8 oktober
  • Växjö: 12 oktober
  • Malmö: 13 oktober

lördag 12 september 2015

Cactus, kaktusfikon ...

Stämningen är inte alltid den bästa även när " familjen" samlas.
Hemma, borta, på restaurang, i parken  ...  ... whatever!
Laddade situationer kan uppstå och uppstår.

Mitt i ett sådant drama på en restaurang dyker en nejilkaförsäljare upp.
Jag tror inte att han som gick och sålde blommorna tänkte på nejlikans dåliga rykte -
en begravningsblomma.
För i så fall hade den passat bra i denna begravningsstämning som rådde runt bordet.
Min mamma som har lärt mig detta rykte om nejlikan tycktes också har glömt bort det i denna stund.
Kanske berodde det på nejlikans kärleksfulla entré i restaurangmiljön.

Min mamma står upp, vi är på väg att lämna restaurangen. Hon tittar på försäljaren och sedan på "familjebordet" och utbrister:
- Jaha, är det någon som är nyförälskad så vi ska köpa en blomma eller ska vi leta upp en kaktusbutik för att ... ... ... ... ... . ... ... ?
Nu blir det censur. Jag väljer att inte skriva hur hon uttryckte sig.

Jag kom att tänka på den här händelsen idag när jag delar ett kaktusfikon.
Självklart gör jag detta med gaffel och kniv för att sedan gröpa ut det goda saftiga och nyttiga köttfruktet.
Och hur vet jag att jag måste göra på detta vis?
Jo, asken med många cactus var en fröjd för ögat och åkte reflexmässigt ner i min handlakorg.
När jag kom till kassan frågade jag:
- Hur äter jag de här?
Mannen i kassan instruerade mig och var tydlig med att vara försiktig, använd gaffel, skär med kniven så här, det kan finnas taggar, gröpa sedan ut fruktköttet.
Han avslutade med:
- Jag tycker det är väldigt gott, kanske inte du, du är inte van.
Men, det är gott, väldigt gott.

Så kaktus kan ju vara mycket gott att äta, en kraftfull vacker växt att beskåda och en taggig irritation:

"Efter fem minuter började det sticka i händerna och det tog inte lång tid innan jag insåg att det var stickorna från kaktusfikonen. Det är ju en kaktus och alla bruna prickar på utsidan var fulla av små små taggar. Hela eftermiddagen hade jag pincetten redo så att jag kunde plocka bort taggarna från händerna ... " 

Kaktus finns inte med i blommornas språk och många sätter likhetstecken med tistel. Man kan också få en kaktus för sämsta kläder, sämsta bok, sämsta film eller annat symbolaktigt som ovan nämnts.
Internationellt kan man finna att kaktusen symboliserar uthållighet och värme och det kan ju inte förnekas att en kaktus i sin naturliga miljö är en uthållig växt. Så låt oss välja den positiva inriktningen – UTHÅLLIG och VARM

söndag 6 september 2015

"En gräns är nådd"

Den onda döden

Jag önskar att döden inte fanns.
Den onda döden.
Den ligger där och lurar hela tiden.
Vem har bestämt att den onda döden ska finnas?
Är det Gud? eller the Devil Himselt.
Jag önskar att alla skulle kunna leva tillsammans,
både i fred, frihet och utan döden.
Döden som lurar.
Döden som jag inte tycker om.

När kom den onda döden till jorden?
Tänk om den onda döden bad Gud om lov.

Var kommer den ifrån?
Vad är det som gör att den gör som den gör?
Berövar någon livet som råkar befinna sig på fel plats
den dagen.

Det skulle finnas en korg full av liv till de som snuvas på livet.
Och vad gör vi med dem som snuvar andra på livet?
Ja, kom gärna med förslag.

Tänk om vi hade det som ormen.
Varelsen som kan byta skinn och leva vidare.
Det är huden, men hur gör vi med själen?
Ibland kan vi känna oss döda fast vi lever.

Döden finns.
Den drabbar oss alla.
Men räcker inte det?
Den gör ju ont nog.

Finns det någon snäll död,
eller är döden ond?


Christina Nyrell

”Pojken på bilden har gett tragedin en mänsklig dimension. Jag hoppas att publiceringen blir en väckarklocka”, säger Röda Korsets Ulrika Årehed Kågström. Foto: Nilufer Demir/REUTERS

"Bilderna kan ge en vändning: ”En gräns nådd”
"Den treåriga pojken drunknade i Medelhavet under familjens flykt från Syrien. De fasansfulla bilder som nu sprids av den lilla kroppen världen över kan bli droppen som på allvar väcker opinionen mot kriget, tror hjälporganisationer – men de vill inte sprida bilderna själva."







 

lördag 5 september 2015

Stadshuset

Privatguid är inte dumt.
Äkta engagemang där jag får möjligheten att själv välja om jag vill.
Annars kommer guiden med förslag upplagt på ett "smörgåsbord":
Sevärdheter i Stockholm och idag valde jag Stadshuset.
En av Sveriges mest kända byggnader.
Trappor och slingrande gångar förde mig upp till Stadshustornet
Likt en labyrint omgiven av tegelstenar.
Läste att Stadshuset består av cirka åtta miljoner tegelstenar.
Halvvägs upp, eller halvvägs ner kan man pausa och titta på statyer och byster som återfinns i Stadshuset.

Dagens guidning avslutades med en trerätters på



torsdag 3 september 2015

Retorikkurs

Lära nytt och lära om.
Öva, öva och öva.
Ner i diket och så upp igen, tills det har blivit en ny vana.
Håll ut, det tar bara 66 dagar.
Individuellt förstås, men en vetenskaplig studie (European Journal of Social Psychology)  har fått fram ett genomsnitt på att det tar 66 dagar att forma en ny vana. 
En vana är när du gör utan att tänka att du gör.
Vanor som har följt dig genom livet är förstås en utmaning om 
Du vill förändra den.
Då krävs det att du sliter loss en bunt kopplingar i hjärnan och kopplar om.
I ett sådant ställningstagande att koppla om behöver
Du komma in i ditt liv.
"Jag vill!" räcker inte att skrika, utan Du måste också ta tempen på:
Villigheten.
Varför vill jag detta och varför?
När du tar tempen på detta får du också vara beredd på att du kanske tillhör gruppen:
No, nopp, nej.
Gruppen som gör som de alltid gjort och som är immuna mot nya vanor.

Det här blev mina reflektioner idag när jag har varit på retorikkurs.
Oavett varför jag står på scen och i vilket sammanhang så handlar det om hur min villighet är.
Hur mina tankar styr kroppen som är redskapet för orden.
Orden, den lilla procenten av text:
text 10%, kropp 60%, röst 30%


"Varje dag på Ledarstudion ser vi att den som kan väcka en känsla hos sin publik gör ett avtryck. Det gör att vi minns det som framförs och blir inspirerade. En skådespelare är utbildad i att kunna tro på en situation så mycket att hon blir autentisk i sin roll. Den kunskapen tränar vi våra deltagare i."